Ett lov senare

Ikväll kom jag tillbaka från mitt påsklov som har bestått av besök hos familjen i Västerås samt skidutflykt till Sälen med stora delar av familjen (alla utom en arbetande mor följde med).

Det var ett bra tag sedan jag åkte skidor sist så det var skoj att se att jag fortfarande kunde ta mig ner (på ett eller annat sätt som historien snart ska förtälja)… Olyckligt nog var mina stålkanter kanske inte så vassa som de borde vid minst ett tillfälle. I hundfjället finns en backe som har rätt så bra skjuts, väggen kallas den, och vi glada amatörer kanske har lite respekt för den typen av nedfarter. Kontentan var iaf att jag åkte pulka utan pulka i exakt hela den backen (det isigaste partiet var förstås högst upp) och att det blev ganska varmt om baken. Byxorna borde antagligen vara av bra kvalitet eftersom intet vittnar om min något ovårdade och i mitt tycke alltför omtumlande nedfärd. Sammanfattningsvis var Sälen fint med härligt soligt väder och fina backar 🙂

De senaste dagarna har jag lagt vantarna på en sån där platt och snäppet mindre dator än de traditionella ljusgrå schabraken. Den är ganska fläskig med en rejält tilltagen bildskärm men det passar mig bra eftersom jag behöver öva lite styrka. Julia hävdar att jag knappt är starkare än henne och det är ju klart alarmerande 😉

Nu i veckan väntar vedermödor av värsta tänkbara sort, matematikstudier. Men man bör gå in för detta med ett glatt och öppet sinnelag så jag övar frenetiskt på att tänka goda tanker om Analys B… Lyckas jag med det kan jag gå långt här i livet… I veckna tänkte jag även försöka att repa lite i cykelparken, “den röda faran” och “det blå lugnet” har lite småskavanker. Den förstnämnda har fått en fraktur på kedjan och den andra har blivit halt på framhjulet och behöver rätas till. Idag införskaffades därför en kedjebrytare för att, skenbart paradoxalt nog, läka den brutna kedjan. Hjulet får nog Valla cykelservice vara så goda och förbarma sig över.

Nåväl, var dag har nog med sina egna vedermödor och därmed checkar vi ut för dagen och överlämnar oss i John Blunds våld. Tjillevipp!

This entry was posted in resor, vardag. Bookmark the permalink.