Igår stod SDC2009 på programmet så min enda chans till ett vettigt löppass var på morgonkvisten. Det blev uppstigning, vassleprotein/vatten/juice-intag, löputrustning (inkl ipod nano) och så iväg. Tempot hölls vid måttliga 5:30 min/km och färden gick till Änggårdsbergen. Trevligt med lite stigar som omväxling och jag inbillar mig att hela kroppen mår bra av att underlaget varieras. När jag var tillbaka efter löpturen hade ca 12 km tillryggalagts.
Idag fanns det möjlighet att ta ett lunchpass, underbart att komma ut när solen är på topp och har motat iväg minusgraderna. Det var i princip vindstilla och hela löpupplevelsen var mycket angenäm.
Om man rotar sig in i skogen bakom byggnaden där jag sitter för tillfället stöter man på Bohusleden som är ett närmast idealiskt löpspår man man vill ha varierad och utmanande löpning. Visserligen är skaderisken en aning högre med slippriga bergshällar, smala spångar, mycket rötter osv men det är förstås mumma för balans och koordination att då och då utsättas för lite utmaningar. Sen kan det ju vara ett trevligt spänningsmoment i vardagen för en IT-konsult att inte helt riskfritt skutta omkring i skogen…
Jag kanske laddar upp karta senare så att jag ser var jag sprang nånstans. Det kändes lite som när man ger sig ut på en löptur på semester utomlands där man inte riktigt har koll på omgivningarna. Alltid lika spännande att se om man hittar tillbaka… Idag kunde jag iaf kontrollera vid ett tillfälle att min känsla och kompassriktningen på GPS-klockan var överens vilket kändes betryggande. När jag kom tillbaka till arbetsplatsen hade nästan en mil noterats och eftersom den dröjde några hundra meter med att hitta satelliterna i början av passet blev det ganska precis en mil.
Ikväll väntar troligen ett styrkepass följt av yoga på Fysiken.