Igår promenerade vi gatorna i Riga och på kvällen, 19:30, bänkade vi oss på tåget som enligt uppgift skulle kunna ta oss till St Petersburg på 12 timmar.
Vi valde snikbiljetterna med sitt- och liggplatser (det fanns inte liggplatser till alla) istället för en kupé som kostade mer än tre gånger så mycket och fick väl ungefär vad vi betalade för…
Tåget var tämligen slitet och X2000 är typ überlyxigt i jämförelse. Sittplatserna var trånga och liggplatserna var inte heller speciellt bekväma (för korta och för hårda) men jag sov ändå några timmar utan att för den skull känna mig helt utvilad.
Efter några timmar, dvs midnatt, var det dags för gränskontroll och den var inte i närheten av någon tidigare gränspassage som jag varit med om. Första steget var att vi skulle fylla i två examplar av en blankett med meningslösa uppgifter som redan fanns i pass och visumansökan. Därefter kom förtrupperna som utgjordes av en lettländsk kvinna som kollade att allt var i ordning med pass å så. Ett tag efter det var det dags för ryssarnas inspektion som bestod av att en drös gränspoliser (gröna uniformer), militärer (kamoflagemönstrade uniformer) med två knarkhundar och ett stycke “specialstyrka” med automatgevär (helt svartklädd kille med ansiktsmask som man inte vill bråka med i onödan) gick igenom tåget två gånger och samlade upp pass samt letade efter skurkar och smuggelgods. Hela proceduren tog ungefär en timme.
Gränskontrollen var tämligen noggrann och knarkhundarna sniffade typ på alla större kollin och min väska sniffades exempelvis två gånger. Jag har lite kosttillskott (typ omega-3, vitaminer och mineraler) med mig men jyckarna tyckte inte att det var knark iaf. Puh. Hade kanske varit jobbigt att försöka förklara att det bara var vitaminer ifall knarkhundarna hävdat motsatsen.
Imorse kom vi iaf fram till 5-miljonersstaden St Petersburg som ligger längst in i Finska viken. Väl på plats hämtade vi ut tågbiljetterna som ska ta oss till Moskva i övermorgon afton.
En sak som blev tydlig när vi kom till tågstationen var att de inte är speciellt pigga på att skriva annat än ryska på skyltar och liknande. Engelska används endast i undantagsfall och de flesta verkar även ha starkt begränsade engelskakunskaper.
På förmiddagen har vi spankulerat runt lite i stan och även hunnit med första kafébesöket (tenderar att bli ett par per dag när Lasse är med :)) med tillhörande kortspel. Eftersom jag spelar kort extremt sällan jämfört med sällskapet kanske jag inte är den mest kompetenta på området men med lite tur går det att komma långt…
Nu är vi på vårt hotell och planerar att fräscha/vila upp oss en aning innan vi gör en ny utforskningsraid mot stadens centrala delar.