Liksom för ett år sedan rapporterar HSV att vi civilingenjörer, lite tillspetsat, går en mörk framtid till mötes och att det är högskoleingenjörerna som har en ljus framtid. Jovisst, utan att försöka låta dryg (det går ju så bra ändå…) så tillåter jag mig att fortsätta betvivla sanningshalten i HSVs prognos.
Om du, kära läsare, står i begrepp att välja och känner att du har möjlighet att köra hela vägen med en mastersexamen, go for it! Kolla annonser (både svenska och internationella) och hör efter med folk i din tilltänkta bransch. Civilare står enligt vad jag ser ofta högst i kurs och företag jagar civilingenjörer/”masters” som har några års relevant erfarenhet (åtminstone inom IT).
Om du investerar två extra år i din utbildning går du visserligen miste om två års arbetslivserfarenhet och två årslöner men kontakta mig gärna när du har jobbat 20 år och berätta om du ångrar dig. Chansen är stor att du haft god nytta både av det du lärt dig under utbildningen och att du kunnat kalla dig civilingenjör eller “master”.
Om jag tillåter mig själv att spana och spekulera (på samma sätt som HSV tar sig friheten) så skulle jag nog landa ganska annorlunda slutsatser. Konkurrensen från skickliga indiska eller kinesesiska ingenjörer möts naturligtvis bäst med maximal kompetens, det är ju inte priset vi kan konkurrera med i första hand utan förmågan att lösa problem, både självständigt och i välfungerande team, effektivt. Hur, kära HSV, skulle det då kunna vara en nackdel med en längre och mer omfattande utbildning? Antar att jag skulle läst en kortare och mindre djuplodande utbildning för att förstå mig på den logiken…