Datorsurret är troligen ett av våra största I-lands-problem. Det kan vara rätt trist med dylikt och förpestar vardagen för många datorintresserade med alltför god hörsel.
Eftersom både jag och Julia har datorer i vårt “kontor” går det inte att missta sig på det karakteristiska datorsurret. Förut alltså. Nu är det faktiskt bättre efter att båda två har hoppit in i varsinn ljudhuv som dämpar mycket av surret. Julias dator, som iofs också är min om man ska va petig, var lätt att klämma in. Den har ett smalare chassi samt lite färre kablar att ansluta där bak. MrBarton (min trotjänare sedan förrförra sommaren) var det lite värre med och det tog nog en timmes ljudhuvsskruvande innan den gjort sig hemmastadd.
I den nya lägenheten i Göteborg har jag planer för datorerna och nätverket. Tanken är att låta Webbservern II samt MrBarton stå i serverrummet och därifrån betjäna oss och resten av den intresserade allmänheten. MrBarton får köra LTSP så att det går att ansluta ljudlösa tunna klienter. Det borde kunna borga för en ljudlös och ekonomiskt genomtänkt lösning.
Nu så här några dagar senare kan jag konstatera att det låter betydligt mindre, men ett dovt surr från ljudhuvsfläkten hörs alltjämt. Jag tror att det hade blivit ännu bättre om även dörren till ljudhuven hade varit isolerad. Min datorn har heller inte dött av överhettning, utan det verkar vara ganska komfortabel temperatur där inne i huven.