Mitt problem är inte att börja motionera, snarare att inte sluta. När jag började ex-jobba i september slutade jag motionera och nu, lagom till att dagarna blivit infernaliskt korta så att det är mörkt både när man cyklar till och från jobbet, tänkte jag ta tag i mitt motionerande igen. Vågens visare har lärt sig att hoppa ett hack till och det där är ju aldrig bra i längden.
För att få igång motionen utövades igår lite sedvanlig hobbypsykologi med betoning på självbedrägeri. Eftersom Löplabbet hade utförsäljning i Västerås så slog jag till på en löpdress och ett par nya löpskor. Dessa måste ju användas, något annat vore ju dumt och oekonomiskt.
Idag blev det således en löptur efter arbetsdagens slut. Det är trevligare att springa i dagsljus så imorrn ska vi försöka komma iväg ohyggligt tidigt till jobbet så att man kan vara tillbaka i lägenheten innan det blivit kolsvart ute. Ska bli intressant att se hur det går med tanke på de uppenbara svårigheter vi har att komma iväg redan i dagsläget…