I förmiddags gästade ett UR-program min teve som stod på i bakgrunden medan jag knackade kod. Programledaren var upprörd över att han i tio till synes slumpvis utvalda barnböcker om kärlek inte hittade några homosexuella par. Utan att vara alltför intolerant (enligt min egen naturligtvist högst subjektiva toleransskala) har jag lättare att bli upprörd över de undermåliga skådespelarinsatserna som levererades i de scener som spelades upp i ovan nämnda program.
För övrigt är jag hemma och är krasslig. Nu har det iaf gått ifrån snor i nästan till slem i halsen vilket tyder på att jag är på bättringsvägen.
Det låter för övrigt lite konstigt när fotbollskommentatorerna (ja, teven står fortfarande på i bakgrunden) vid en damfotbollsmatch (Ghana-Australien) pratar om att ena laget är bättre i man-mot-man-spelet.