Det är söndag och därmed den sista dagen på minisemestern på Öland. Det är i skrivande stund morgon och jag har smugit iväg till datorn i bilen medan de andra tycks mojna sig fortfarande. Efter 15 mil på cykel har vi bestämt oss för en avslutande bilsemester för att även kunna spana in norra Öland.
Några dagars cykelsemester är praktiskt för då går det bra att komma ihåg det mesta som hänt. Nedan följer en liten resumé.
På onsdagen tog vi oss till Hanna och hennes lägenhet i Kalmar där vi övernattade. I gryningen nästföljande dag, eller ja…, vid lunch, var vi på väg över bron mot solparadiset och de icke-existerande backarnas land Öland. Vi parkerade våra fyrhjulade vänner vid Konsum i Färjestaden (mycket praktiskt med parkeringsavgiftsfria Öland) och sadlade våra stålhingstar. Hanna och Daniel har splirrans nya Skeppshult och vår blå tandemcykel är nyservad. Vi hade allihop införskaffat likadana cykelväskor för pakethållaren vilket var lite komiskt.
En liten passus om vädret: Vädret var liksom i resten av Sverige helt fantastiskt, dvs soligt och 25-30 grader, vilket är ett måste på en cykelsemester. Regn och rusk hör inte hemma i cykelsemestrarens värld. Vår chansning med att inte ta med regnkläder visade sig gå hem med god marginal.
Torsdagens bad ägde rum i badet vid Mörbylånga där även lunchen intogs. Lunchen var kanske inte riktigt cykelsemestermässig, take-away-thai-mat från lokal thai-restaurang med dansk-tysk-talande kock, men funkade utmärkt.
På torsdagskvällen letade vi oss ner längs Ölands västra kust och jag och Julia återsåg en gammal kär bekant, Solviks camping som vi visiterade (känns som en tveksam språklig konstruktion…) sommaren 2004. Vi fick tag i två fina tältplatser vid stranden.
Solviks camping är inte dum eftersom föreståndaren verkar ha ett stort personligt engagemang och brinner för sin passion. Detta yttrar sig bland annat i att han cyklar ut med frallor på morgonen om man beställer dagen innan. Inte dumt alls.
På fredagen hade vi siktet inställt på södra Ölands spets och fyren Långe Jan. Vi kom dit lagom till lunch och intog lunchen på restaurangen Blå Fågel. De hade öländska specialiteter så vi beställde lufsa och kroppkakor. Området är känt för sitt rika fågelliv och det gick inte att ta miste på. Vi avstod från att snurra i trapporna, utsikten från 2004 satt fortfarande på näthinnorna (och finns ju redan i galleriet :))…
På fredagseftermiddagen satte vi av norrut och blev därmed ordentligt vändstekta eftersom vi då hade solen i ryggen. Vi svängde förbi Eketorps borg men fann det inte nödvändigt att gå in så vi beundrade från avstånd. Framåt kvällen, kanske vid halv åtta-tiden, siktade vi vårt mål, Stenåsa camping. Även det en kär bekant från sommaren 2004 för mig och Julia. Det finns inte så många campingar på södra Öland så det var ingen större slump att det blev en favorit i repris. Till vår stora glädje hade de byggt ett nytt och fräscht servicehus med lite mer passande standard än deras gamla (som fortfarande stod kvar men inte verkade användas). I förbigående kan nämnas att både Solvikens camping och Stenåsa camping har helt okej priser, 80 resp 100 kr/natt för ett tält.
Tältet har fungerat bra trots att vi inte lagat hålet i bottenduken sen förra sommaren. Det har förresten tillkommit ytterligare ett hål i en av stativkanalerna vilket är lite synd.
Lördag förmiddag tillryggalagde vi sträckan till Gårdsby och tog en liten avstickare ut på Alvaret eftersom vi inte sett så mycket av det tidigare. Vägen på den avstickaren var förresten inte den bästa och miljön gjorde att man kanske kunde tro att man var på safari i Afrika eller så. Det kanske kommer att framgå av några bilder som dyker upp i galleriet så småningom.
Vi åt lördagslunchen på en lite finare restaurang i Gårdsby. Det tyckte vi att vi kunde vara värda efter några dagars trampande. Efter denna kulinariska upplevelse rullade cyklarna vidare till Färjestaden där bilarna stod parkerade. Efter att ha handlat på ICA Kvantum i Färjestaden blev det grillpartaj på den camping där vi befinner oss i skrivande stund.
Klockan är över åtta och det börjar väl bli dags för frukost, bad, ihoppackning och bilutflykt på norra Öland innan det är dags att ratta västerut mot västkusten. Imorrn är det vanlig arbetsdag, buuuuh.
En minisemester på sisådär fem dagar är ett utmärkt sätt att fly verkligheten. Jag skulle kunna tänka mig att göra samma sak på Gotland, Jylland, Bornholm eller liknande.
Åh, det låter härligt! Perfekt helg ni valde till minisemestern, fast nästan FÖR varmt kan jag tänka mig – om det är samma som här.
Hej Jonas,
Det låter fint, det där! Jag och Helena hade trevligt på Öland förra sommaren, och tyckte om restaurangen vid Långe Jan. Vi åt öländsk potatiskaka med stekt svamp.
Vet du att Staben-Anns föräldrar bor i Stenåsa? Ni cyklade säkert förbi deras hus, som ligger precis vid vägen. Vi hade sommarträff där med Staben. “Stenåsa” blev också vårt smeknamn på Åsa Carlsson.
Har ni besökt den norra delen? Det är stor skillnad på naturen mellan den norra och södra halvan av Öland. Söderut är det grönt, med träd och tätt mellan byarna. På den norra delen är det kalare, med stenbrott, grusvägar och väldigt få träd. Båda har sin egen charm.
Helena: Det var svårt att tänka sig något bättre väder, lite nytta skulle vi ju ha av solkrämen vi hade med. Dessutom fläktade ju fartvinden lite grann.
Jonas: Menar du inte tvärt om med väderstrecken? Så har i alla fall jag upplevt det. 2004 cyklade vi Ölandsleden från Byxelkrok upp till Långe Erik, ner till Långe Jan och upp igen till Färjestaden och bron. Det var en lite längre semester på totalt ca tre veckor inkl Östergötland och Gotland.
På Blå fågeln (restaurangen vid Långe Jan) tog Julia det vegetariska alternativet med potatiskakan medan Jonas åt kroppkakor, båda var jättegoda.
Nej, norr är torrt, söder grönskande. I alla fall var det så sommaren 2003 när jag fotvandrade från norra till södra udden.
Jämför norr och söder som vi uppfattade dem.
Vi gick längs den västra kusten i norr, svängde strax norr om Färjestaden över och gick längs östra kusten ner till sydspetsen. Kanske de andra kusterna eller inlandet ser annorlunda ut? Allvaret upplever man ju dessutom som ganska torrt både i norr och söder på grund av de lågt växande buskarna.
Det är skönt att komma bort ibland. Speciellt att komma bort från allt man tror att man måste göra, men inte är så viktigt egentligen. Det är bra att få lite distans till datorn.
– Jonas
Ser onekligen så ut på dina bilder 🙂 Det är ju mycket mer alvar på södra öland och det var nog lite det jag tänkte på.
Vi cyklade en sväng på alvaret och trodde att det var så nära man kunde komma afrikansk savann inom sveriges gränser.