Det är nåt visst med att packa upp en kartong med datorhårdvara, att skruva upp de där svarta “påsförslutarna” och sprätta upp plasten för att sedan förväntansfullt koppla in hårdvaran för första gången.
Nu i helgen har Inet öppnat en till butik i Göteborg och haft några öppningserbjudanden. Det var många som vill shoppa och kön ringlade sig lång utanför butiken flera timmar innan den öppnade. När jag gick därifrån, 2,5 h efter att de öppnat, var det fortfarande ca 200 personer i kö utanför butiken som inte fått komma in ännu.
Priserna var några hundralappar lägre än de billigaste konkurrenterna enligt Pricerunner och jag slog till på en extern USB-hårddisk, ett tangentbord och en mus.
Tangentbordet och musen är riktigt trevliga. Min förra mus, en tidigare generation av Logitechs trådlösa, hade lite brister i precisionen ibland och den nya lasermusen ligger bättre i handen. Lite löjligt är det förstås att den har 12 knappar… Desto mer användbara upplever jag de många extraknapparna på tangentbordet. Att kunna öppna hemkatalog, musikspelare, filmspelare, bildhanterare, e-postprogram, webbläsare, radiokanaler och styra musikspelaren XMMS med ett knapptryck känns mycket trevligt. Jag tror för övrigt att jag kommer att lyssna mer på webbradio nu när jag med ett enkelt klick kan sätta på P1, P3 eller P4.
Inköpet av den externa hårddisken motiverar jag med att det är fint att kunna slänga över nästan hela det digitala arkivet av musik/talböcker och digitalkamerabilder på rimlig tid. Den fungerade också utan problem i Debian. Det är tacksamt med alla dessa USB-tillbehör som hanteras som “USB Mass Storage” (och bra att få lite användning för USB-hubben…). Det blir sällan problem. Det man får se upp med är hur de ansluts till systemet, alltså vilken “enhetsbeteckning” de associeras till. Det kan förstås vara användbart att en viss enhet alltid återfinns på en visst ställe i filsystemet. Udev är smidigt att använda för detta ändamål eftersom man med udev kan ange regler för just detta. Om t.ex. “model”-attributet för enheten är iPod så ska enheten kommas åt via /dev/ipod typ. För LaCie-disken fick jag använda dess serienummer som indikator eftersom udev av nån anledning varken förstod sig på fabrikör- eller modellattributet.
Nu ska jag rycka upp mig från datorslummen och duscha.
Åh, leksaker, vad roligt! 🙂 Jag väntar själv på leksaksleverans… spännande! 🙂
Idag la jag till en till udev-regel och upptäckte det smidiga verktyget udevinfo. Det är bra för då kan man se vad olika attribut (såsom vendor och model) är utan att vara osäker på antalet mellanslag. 🙂