Om man har kört Ubuntu ett tag och uppgraderar till Ubuntu 7.10 på rekommenderat sätt är det inte omöjligt att man råkar ut för det som jag råkade ut för, dvs att uppgraderingsskripten tycker att det är för snålt med utrymme på boot-partitionen.
Eftersom jag tyckte att det fanns mer än tillräckligt med plats på min boot-partition blev jag lite fundersam. Om man luskar lite i skripten som tar hand om uppgraderingen kan man se att de beräknar diskbehovet genom att bland annat studera hur många kärnpaket som finns installerade. Har man som jag haft ett antal kärnor installerade (som sedan har tagits bort lite mer manuellt än vad som är tänkt) kan man bli uppmanad att fixa fram mer ledigt utrymme på partitionen än vad som är möjligt utan att ändra partitionens storlek.
Lösningen är förstås att ta bort alla gamla kärnpaket man inte använder längre, något som installationsskripten skulle kunna upplysa om istället för att uppmana till tömning av papperskorgen och rensande av installationspaketscachen.
Det vore beklagligt om Ubuntu, som i mina ögon är den bästa linuxdistributionen, skulle slå in på den “gömmande vägen” likt Windows där mycket sker utan möjlighet till insyn i vad som faktiskt försiggår i systemet. Nu är skillnaden dock än så länge stor eftersom det faktiskt fanns en drös Python-skript i tmp-katalogen som man kunde rota runt bland för att förstå vad som skedde. Om Windows update kommer med kryptiska felmeddelande är man vanligen hänvisad till Google och Microsofts webbplats med ojämn kvalitet.