Alcatraz-utflykt och lite betraktelser från sista dagen och hela USA-vistelsen

Imorse tog jag mig upp tämligen tidigt för att åka med 10-båten till den före detta fängelseön Alcatraz. Båten tog inte långa stunden så jag var på plats medan ön ännu inte hade invaderats fullständigt av gelikar.

Jag började med att gå audioguide-turen vilken var riktigt bra. Förutom berättarrösten fick man höra en hel del från fd fångvaktare och fd fångar så det var 45 intressanta minuter som passar väldigt bra om man är ensamturist (man är ju ändå inte direkt social när man går där med sina lurar). Klockan 12 gick jag en riktig-människa-guidad tur där guiden (eller rangern som de kallas) mest pratade om öns historia innan den blev den fängelseön som vi vanligen är bekanta med. Intressant det med men roligast är förstås historierna om rymningsförsöken 🙂 En författare som skrivit en del böcker om Alcatraz, Jolene Babyak, signerade böcker i en av souvenirbutikerna så jag köpte (och fick den signerad) en bok om det mest sofistikerade rymningsförsöket. Utsikten från ön är för övrigt riktigt fin så även den som är direkt ointresserad av Alcatraz som fd fängelseö lär ha behållning av en utflykt.

Pier 39, den turistigaste piren i Fisherman’s Wharf, har 20-minuters gratis internetuppkoppling så jag passade på att kolla e-posten när jag kommit tillbaka från Alcatraz och såg att Julia beställde en Time Capsule från Apple (ca 2/3 av priset jämfört med Sverige). Läge att ta “cable car” tillbaka till Union Square och titta in i Apple-butiken med andra ord. Efter äppelpäppel passade jag på att titta in hos North Face och Nike. Nike hade inget jag ville ha men nordansiktet har ett trevligt utbud… Jag köpte en trevlig trelagers Gore-Tex-jacka (Haglöfs) för fem år sen och slog till på en “Mountain Lake Parka” i samma treliga material samt en tunn fleece-jacka som kan zippas in när november kommer med de lite lägre graderna. Resväskorna är ganska fulla nu så jag tror att årets klädinköp är avklarade.

Klockan är nästan halv nio nu och jag har klarat av en micro-middag och lite administration (typ restider, packande och konversationer). Ser lite på teve (platteve från Dell faktiskt) och fascineras över att Seinfeld verkar visas dygnet runt om man bara zappar tillräckligt ihärdigt bland de nästan 100 kanalerna… Nu ser jag ett program tillägnat polisingripanden mot nakna människor (mestadels drogade män) vilket håller tveksam kvalitet men bjuder på vissa höjdpunkter.

Det börjar bli dags för lite på-plats-generaliseringar så här på slutet av resan, sånt jag tänker på medan jag är på plats men som kanske glöms bort lite senare. Människor verkar i allmänhet vara lite mer sociala (eller pratglada om man så vill) här. Om det går att kommentera något så gör man gärna det. Exempelvis har jag ett gammal foto på mitt körkort vilket är populärt för kassabiträden att notera och påpeka. Ytterligare ett exempel till stöd för min hypotes är när man frågar lokalbefolkningen (eller det som ser ut att vara locals) om nån buss/väg/affär/liknande och de gärna ställer en rad motfrågor i stil med “är du från holland/tyskland/frankrike/annat/europeiskt/land/förutom/sverige?”, “hur är det i Sverige?”, “vad tycker du om USA/San Francisco?”. För det mesta är det bara trevligt samtidigt som det stundtals kan kännas lite ansträngt med det i mitt tycke lite överdrivet vänliga/pratiga.

En annan sak som jag tycker är en stor skillnad är det överdrivna “pushandet” av folk. Om man ska på en turistattraktion (eller konferensen på Moscone center för den delen) lär man höra en hel del repetitiva och självklara uppmaningar i stil med “akta dig” (särskilt vid trappsteg och dylikt), “släng skräpet”, “glöm inte dina saker”, “rör er framåt, stanna inte”. Ett exempel, vid ett tillfälle var jag precis på väg att slänga skräp i papperskorgen (jag hade skräp några decimeter över papperskorgen) när en serviceperson tog tag i situationen och myndigt pekade ner i papperskorgen så att jag inte skulle få för mig att slänga skräpet nån helt annan stans. Det känns som att tilltron till människans förmåga att tänka själv generellt sett är ganska låg. Möjligen har detta utvecklats efter upprepade missöden när folk har försökt på egen hand?

Lurar på att vara upp en stund till så att jag bara får sova några timmar i natt, och därmed kanske möjlighet att sova lite på flyget så att jag kan börja återställningen till GMT + 1. Det kan vara bra med tanke på att jag tänkte jobba den 14:e…

Jag lär återkomma med fler funderingar kring MacBook Air men redan nu kan jag säga att den är en trevlig bekantskap. Den kändes knappt i ryggsäcken, till skillnad från den gigantiska T60:n jag stundtals släpar på i jobbet och den är ju som bekant ruskigt snabb när den återvänder efter suspend-to-ram (“vänteläge” i windows-terminologin). En USB-port är dock överdrivet snålt, hur svårt kunde det ha varit att klämma in ytterligare en? Här på hotellet är det trådbundet nätverk som gäller och då är det slut på USB-portar efter att ethernet-adaptern har anslutits. Ska man överföra bilder från kameran eller ladda mobilen är det slut på surfandet. En USB-hubb borde nästan ingå i priset…

Jag vill inte missa flyget hem så jag tänker vara på plats i god tid för det tidiga morgonflyget. Har ställt klockan på 4…

This entry was posted in datorer, natur, semester, tv, utflykter and tagged , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *