Att etablera en vana

Först och främst vill jag utfärda en varning för att detta inlägg innehåller en god dos amatörpsykologi och generaliserande (fast inte så många onödiga parenteser som man skulle kunna tänka sig) vilket gör att känsliga läsare därmed gör klokt i att sluta läsa här. Inlägget är dock berättigat i och med att underrubriken för denna hittills svammelfria (!) blogg är “tankar och svammel”.

Lite allmänt teoriflum
Många av oss har vid ett eller flera tillfällen försökt att etablera en vana, vanligen ett försök att utföra en handling (eller serie av handlingar) som uppfattas som övervägande positivt med större frekvens än tidigare. Inte sällan har denna strävan blivit oss övermäktiga och klingat av. De mekanismer som styr oss i detta avseende är troligen högst varierande med avseende på personlighet och vad tillvänjningen gäller. Frågeställningen för dagens spaning lyder oavsett, hur etablerar man en sund vana? Naturligtvis presenteras även ett tillfredsställande svar lite längre ner.

Mitt konkreta fall
Personligen står jag i begrepp att försöka etablera en vana att simma på onsdagmorgnar på Valhallabadet. Starten har som vanligt varit lovande och efter två lyckade onsdagar tycker jag mig kunna skönja ett embryo till vana. I morse när jag var klar med simproceduren och checkade ut från badhuset märkte jag hur jag utan eftertanke hade valt skåp i samma område som förra gången, samma bana i bassängen, samma dusch etc.

Det kan troligen finnas många olika anledningar till varför jag gjorde samma val som tidigare men en anledning skulle kunna vara trygghetssökande i en något ovan situation. Typ “detta funkade bra förra gången och verkar vara ett säkert kort, det tar vi”. Man kan även tänka sig att min strävan att etablera en vana undermedvetet styrde mina val och hjälpte mig på traven genom att göra det så likt som förra gången för att skapa ett upprepningsbart mönster. Eller så blev det bara så, men det håller jag för alltför osannolikt.

The bottom line
Man kan argumentera för att mitt empiriska material är en aning tunt och subjektivt men det hindrar mig inte från att förmedla en sk ad hoc-teori-teori som till fullo (lite oklart hur men ändå) bygger på ovanstående egenupplevda betraktelse: För att etablera en vana ska man upprepa handlingen, eller den serie av handlingar, som ska tillvänjas så likt som det är möjligt som förra gången med avseende på tid, plats och utförande. Detta syftar till att den tillvänjande inte ska behöva fundera på när, var och hur så att andra alternativ hindras från att smyga sig in och sabotera vanan.

Jag kan möjligen tänka mig att tillfoga en förutsättning/kommentar som går ut på att detta endast gäller i de fall då det första tillfällets utfall upplevdes som lyckat.

Jag har nu för avsikt att bevisa ovanstående teoris riktighet genom att etablera onsdagssimningsvanan, vilket iofs för in ytterligare problematik rörande bevisningen av teorin. Detta väljer jag dock att bortse ifrån då kraven på en ad hoc-teori ligger tämligen lågt i det avseendet.